Att vara tillbaks i Beirut ar inte som att besoka till t.ex. Palestina for forsta gangen. Inget ar sa dar nytt och spannande och jag springer inte runt med min kamera och platar varje gathorn.
Och det mina vanner ar anledningen till min blyga narvaro pa den har bloggen. Det har liksom inte funnits nat skoj att skriva om.
I stallet har jag gjort mitt basta for att hitta ett jobb (mejla CV), bygga ett socialt natverk (dricka drinkar) och fa dagarna att ga (internetta) tills den dagen vi ska flytta ut fran den lagenhet som jag och Helena bor i nu (i morgon). I tva veckor kommer vi bo hos Helenas pojkvan och sen far vi forhoppningsvis tilltrade till var alldeles egna lagenhet. Tjohoo! Da kankse det aven borjar bli varmar har vid Medelhaves kust. Just nu regnar det mest samt askar och blixtrar sa till den milda grad att jag tror Tor (eller om det var Oden) ar lika arg pa Mellanostern som Bush.
Men i gar var det 20 grader och sol. Det var harligt. Jag och en kompis till Helena, George tog vara pa detta och gjorde en road trip till en av varldens aldsta stader, Byblos. Vi tittade pa de gamla stenarna och at vofflor i solen. Det var gott.
Nu sitter jag pa Helenas kontor (hon jobbar som producent pa en fotostudio) och vantar pa att ha ett mote med hennes chef. En kvinna som ev ar i behov av mina ringa kunskaper som fotograf.
Nasta vecka borjar inte bara min arabiska kurs utan jag har aven ett mote med en mindre NGO som behover volontarhjalp med att skriva och ta bilder till en brochyr om deras verksamhet. Alltid nagot tanker jag som hoppas pa att det kan leda till ett mer valbetalt jobb eller i alla fall till fler kontakter i branschen.
Ja, det borjar rora lite pa sig har nere. En dag i taget. Fokusera pa det goda. Allt tar sin tid men till slut brukar det losa sig. Eller vad det nu ar de brukar saga.
fredag 27 februari 2009
torsdag 12 februari 2009
3 dagar senare
Efter allt mitt resande det senaste halvåret trodde jag att visste vad det innebar att komma till en ny plats. Men tydligen behövde jag de klassiska tre dagarna för att komma in, komma i kapp och komma i fas för att känna mig bekväm i den här stan igen.
Sen jag lämnade Palestina så har allt gått i ett. Det var inte bara kulturchocken att komma hem, jul, nyår och födelsedagar utan även catching up med vänner, träffa nya bebisar och förhållanden att etablera. För att sen, på en pisskvart, riva upp allt, packa mina väskor å dra iväg igen. Så det kanske inte är så konstigt att jag varit trött och i går nådde jag rock bottom å ville bara gråta. Men som i ett trollslag eller med stöd från nära och kära så vände det. Vill här även passa på att tacka Carro för din kommentr här på bloggen. Mke fin.
Så med ny energi i kroppen åkte jag och tittade på en lgh som jag och Helena förhoppningsvis ska/kan flytta in i nästa månad. Den är jätte stor, mke fin och belägrad i ett område som jag inte bott i tidigare.
Jag gick till min vän Rana som driver en språkskola här i Beirut www.saifiarabic.com och skrev in mig på en 5 veckors kurs i arabiska. Trots min termin vid Birzeit University i Ramallah så kommer jag starta med A-kursen. Dels för att repetera men även för att fylla i de luckor som jag har. Kind of sad men nu kommer jag ju i alla fall förstå på riktigt och ha grunden för att kunna fortsätta till nästa nivå.
Och sen så har jag även styrt upp två möten nästa vecka så innan månaden är slut ska jag banne mig ha ett internship att gå till om dagarna. Khallas med detta dagliga Internetsurfande och kaffedrickande.
Sen jag lämnade Palestina så har allt gått i ett. Det var inte bara kulturchocken att komma hem, jul, nyår och födelsedagar utan även catching up med vänner, träffa nya bebisar och förhållanden att etablera. För att sen, på en pisskvart, riva upp allt, packa mina väskor å dra iväg igen. Så det kanske inte är så konstigt att jag varit trött och i går nådde jag rock bottom å ville bara gråta. Men som i ett trollslag eller med stöd från nära och kära så vände det. Vill här även passa på att tacka Carro för din kommentr här på bloggen. Mke fin.
Så med ny energi i kroppen åkte jag och tittade på en lgh som jag och Helena förhoppningsvis ska/kan flytta in i nästa månad. Den är jätte stor, mke fin och belägrad i ett område som jag inte bott i tidigare.
Jag gick till min vän Rana som driver en språkskola här i Beirut www.saifiarabic.com och skrev in mig på en 5 veckors kurs i arabiska. Trots min termin vid Birzeit University i Ramallah så kommer jag starta med A-kursen. Dels för att repetera men även för att fylla i de luckor som jag har. Kind of sad men nu kommer jag ju i alla fall förstå på riktigt och ha grunden för att kunna fortsätta till nästa nivå.
Och sen så har jag även styrt upp två möten nästa vecka så innan månaden är slut ska jag banne mig ha ett internship att gå till om dagarna. Khallas med detta dagliga Internetsurfande och kaffedrickande.
tisdag 10 februari 2009
Back in Beirut
Enligt mitt pass så var det tydligen sjunde gången jag ankom till Beirut, Libanon och det var sjukt skönt att inte behandlas som en terrorrist vid gränskontrollen. "Welcome back and enjoy your stay!"
Nu kanske du undrar vad jag gör här och för att vara riktigt ärlig så undrar jag det oxå.
Hälsar på Helena är en anledning. Ducka slask och enstaka plusgrader är en annan. Men främst skulle jag nog säga att jag är här för att påbörja det jag startade för typ ett år sen. Göra mig en karriär i Mellanöstern.
Det hela började ju med ett jobb jag söket i Afghanistan men som jag inte fick pga. bristande utlandserfarenhet. Min besöksresa till Kabul känns som jag gjorde för en evighet sen. Sen dess har jag inte bara spelat in barnprogram för UR i Mellanöstern, jag har även studerat arabiska i Palestina. En erfarenhet som jag nu två månader senare insätt var mer påfrestande än jag kanske trott. Också en anledning till att jag inte åkte tillbaks dit utan valde det trevligare och mer välkomnande Libanon. Något som dock grämer mig då det slog mig att det är precis vad Israel vill. Göra mitt inträde i deras land och min vistelse där så otrevligt som möjligt så jag inte vill åka tillbaks. Antar att de vann... For now.
Så nu sitter jag på ett fik i Beirut och tittar på regnet utanför fönstret och lyssnar på de åtta kvinnorna som äter en två timmars lunch vid borde bredvid mitt. Alla i perfekta sminkningar och oklanderliga hår, trotts vädret. Min ständiga undran är hur de gör för att ALLTID se så snygga ut. Oavsätt ösregn eller 35 graders värme. Amazing.
Nu kanske du undrar vad jag gör här och för att vara riktigt ärlig så undrar jag det oxå.
Hälsar på Helena är en anledning. Ducka slask och enstaka plusgrader är en annan. Men främst skulle jag nog säga att jag är här för att påbörja det jag startade för typ ett år sen. Göra mig en karriär i Mellanöstern.
Det hela började ju med ett jobb jag söket i Afghanistan men som jag inte fick pga. bristande utlandserfarenhet. Min besöksresa till Kabul känns som jag gjorde för en evighet sen. Sen dess har jag inte bara spelat in barnprogram för UR i Mellanöstern, jag har även studerat arabiska i Palestina. En erfarenhet som jag nu två månader senare insätt var mer påfrestande än jag kanske trott. Också en anledning till att jag inte åkte tillbaks dit utan valde det trevligare och mer välkomnande Libanon. Något som dock grämer mig då det slog mig att det är precis vad Israel vill. Göra mitt inträde i deras land och min vistelse där så otrevligt som möjligt så jag inte vill åka tillbaks. Antar att de vann... For now.
Så nu sitter jag på ett fik i Beirut och tittar på regnet utanför fönstret och lyssnar på de åtta kvinnorna som äter en två timmars lunch vid borde bredvid mitt. Alla i perfekta sminkningar och oklanderliga hår, trotts vädret. Min ständiga undran är hur de gör för att ALLTID se så snygga ut. Oavsätt ösregn eller 35 graders värme. Amazing.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
