Bakom mina solglasögon

Jag har fåt glasögon. Japp, en av många saker som hänt efter det att jag fyllde 30. Inte bara rynkorna kring mina ögon har blivit tydligare, det ena hårstrået efter det andra börjar även byta färg för att inte tala om den biologiska klockan som sjunger i kör varje månad. Men nu har jag alltså även köpt mig ett par läsglasögon.
Jag började ana för något år sedan att min annars perfekta syn började wobbla. Första tecknet var en oerhört påfrestande mörkerkörning hem från Dalarna, sen kom jag på mig själv att hur nära näsan jag höll böcker jag läste.

Sist jag gjorde en synundersökning var jag 18 år och skulle ta körkort så jag tänkte att det kanske var på tiden att göra en ny. Resultatet blev nåt plus på ena ögat och lite mer på det andra, och så är jag astigmatisk.
Så här om dagen hämtade jag ut mina nya glasögon. Några jag trodde att jag bara skulle behöva bära när jag läste, satt framför datorn eller kollade på TV. Men det var kärlek vid första klara ögonkastet. Det är helt sjukt hur mycket tydligare och renare världen blev. Så nu bär jag dem hela tiden.
Första dan kände jag mig full och kunde inte koncentrera mig på något annat än att jag hade nåt på näsan. Två dagar senare är jag fortfarande lite ovan med bågen som ramar in allt jag ser. Det får mig att tro att jag har solglasögon på mig och att ingen ser vad jag tittar på. Jag känner mig även lite osynlig vilket är mke roligt.

Annars är jag inne på min sista vecka som praktikant på AFP vilket känns helt okej. I brist på nyhetshändelser i det här landet har jag på egen hand fotat olika teman. Bilder som jag sen gått igenom med min redaktör för att få respons. Han tycker att jag blir bättre och bättre vilket är väldigt roligt.
Men jag behöver fortfarande mke övning och kommer nog fortsätta att åka till kontoret med jämna mellanrum för att få kritik på mina bilder.

Tema: Konsert

Tema: Beach

Tema: Byggarbetare

Tema: Hiphop konsert

Tema: Palestinsk kulturkväll

I väntan på ett bra, roligt och utvecklande jobb ska jag på egen hand fortsätta mina arabiska studier. Pratar på tok för lite arabiska vilket inte känns helt okej.

Yalla bye rabarber paj

Overexponerad Jimmy Carter

Jag praktiserar just nu som fotograf pa AFP i Beirut.

Mmm, jag vet.

Hur hamnade jag har och vad ska nu det leda till?

Som vanligt har jag ingen langsiktig plan utan tyckte mest att det skulle vara roligt att fa springa runt pa stan men riktiga fotografer och fota hela dagarna.

Sa nu gor jag det.

Lite i brist pa annat men aven for att lara mig mer om valdens roligaste hobby fran nagra av de kanske coolast fotograferna som finns.

Jag hanger med ett gang sjukt duktiga och skona snubbar som lar mig allt de kan. Bade nar det galler att ta bra bilder och vid redigeringen och publicering.

I gar foljde jag med en av fotograferna och bevakade the pre election av det Libanesiska valet som officiellt halls pa sondag.

For att undvika fusk doppar valjarna sin

vanster tumme i black nar de avlagt sin rost.

Valarbetare

Valarbetare som tar en paus i skuggan

Jag hamnade aven mitt i motet mellan Druzernas ledare Walid Jumblatt och USA's ex president Jimmy Carter. Jag ar duktig pa att se bilder (som tex bilden ovan med de bla pojkarna) men behover sen tid pa mig att ta dem for att jag inte riktigt har den tekniska kunskapen. Nar jag hade 90 sek pa mig att plata Carter gick det inte alls lika bra. De flesta bilder blev overexponerade eller sa hade jag pa tog for lang slutartid. Skitsvart. Ar dock glad att jag fick en bild dar man i alla fall ser att det ar Mr. President.

Kanske inte min basta bild men lik val
ar det USA ex Prsident Jimmy Carter.

Min bildredaktor ville publicera 4 av mina bilder (darbland pojkarna i blatt) men tydligen kunde han inte gora det for att jag ar praktikant och da maste de ju betala mig. Sa nu ar mitt mal att en bild som de bara maste publicera (och projsa)

Like any other place

Jag har typ borjat jobba.
Eller de senast tva veckorna har jag varit med Helena pa hennes jobb. Det har varit roligt att faktiskt gora nagot vattigt om dagarana. Det har aven varit roligt att jobba med Helena igen.
Den har veckan har vi jobbat med ett projekt som ska fotas nasta vecka. Det har resulterat i att vi har varit pa kontoret till kl. 11/1 pa kvallarna/natterna. Det var okej i borjan av veckan men i dag ar jag sa trott att jag bara vill ga hem. Men forhoppningsvis leder mina langa timmar har till en anstallning. Nasta vecka ska jag tydligen fa ett eget lite projekt att bevisa mina fardigheter pa.

Grejen ar bara att det kanns som om jag skulle kunna befinna mig vart som helst i varlden. Satt och laste Empa och Niklas Resedagbok http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=250104&section=journey&journeyId=340688
och tankte att shit va harligt att vara ute och resa. Tills jag insag vart jag faktiskt ar. Skillnaden ar saklart att jag inte reser runt pa samma satt som de gor och jag vet inte om det kanske gjorde mig lite ledsen. I Palestina var ju typ varje dag ett aventyr. Har lever jag som vilket svenne liv som helst. Framforallt nu nar jag leker projekt ledare pa ett mediabolag. Skillanden ar bara att folk omkring mig pratar arabiska och att strommen gar lite nu och da.

Ah, jag vet inte. Den har veckan har varit galen och jag kanske skulle vanta med att skriva ett inlagg nar jag har med energi och glad i kroppen.

Men mina arabiska lektioner gar bra.
Laste pa lilebrors blogg om mal www.uppdig.nu. I januari var mitt anda mal att bli battre pa arabiska. En anledning till att jag akte hit och jag maste ju saga att jag lar mig mer och mer for varje dag. Aven om mina kunskaper mest kommer till pass nar jag aker taxi och da oftast for att snallt avvisa en ung snubbes telefonnummer.
Ett annat mal jag satt upp nar jag val var har nere var att publicera nagra av mina bilder.
Klicka pa lanken och vanta pa kamelerna www.toromoro.com. Kanske inte den basta av de bilder som jag gav dem men den ligger dar for den som vill kopa.

Pa sondag flyttar jag och Helena in i var nya lagenhet sa i morgon ska jag shoppa... typ allt som man kan behova till en tom 90 m2 stor lgh. Lovar att lagga upp bilder nar vi val ar inflyttade.

Getting there

Att vara tillbaks i Beirut ar inte som att besoka till t.ex. Palestina for forsta gangen. Inget ar sa dar nytt och spannande och jag springer inte runt med min kamera och platar varje gathorn.
Och det mina vanner ar anledningen till min blyga narvaro pa den har bloggen. Det har liksom inte funnits nat skoj att skriva om.

I stallet har jag gjort mitt basta for att hitta ett jobb (mejla CV), bygga ett socialt natverk (dricka drinkar) och fa dagarna att ga (internetta) tills den dagen vi ska flytta ut fran den lagenhet som jag och Helena bor i nu (i morgon). I tva veckor kommer vi bo hos Helenas pojkvan och sen far vi forhoppningsvis tilltrade till var alldeles egna lagenhet. Tjohoo! Da kankse det aven borjar bli varmar har vid Medelhaves kust. Just nu regnar det mest samt askar och blixtrar sa till den milda grad att jag tror Tor (eller om det var Oden) ar lika arg pa Mellanostern som Bush.

Men i gar var det 20 grader och sol. Det var harligt. Jag och en kompis till Helena, George tog vara pa detta och gjorde en road trip till en av varldens aldsta stader, Byblos. Vi tittade pa de gamla stenarna och at vofflor i solen. Det var gott.

Nu sitter jag pa Helenas kontor (hon jobbar som producent pa en fotostudio) och vantar pa att ha ett mote med hennes chef. En kvinna som ev ar i behov av mina ringa kunskaper som fotograf.
Nasta vecka borjar inte bara min arabiska kurs utan jag har aven ett mote med en mindre NGO som behover volontarhjalp med att skriva och ta bilder till en brochyr om deras verksamhet. Alltid nagot tanker jag som hoppas pa att det kan leda till ett mer valbetalt jobb eller i alla fall till fler kontakter i branschen.

Ja, det borjar rora lite pa sig har nere. En dag i taget. Fokusera pa det goda. Allt tar sin tid men till slut brukar det losa sig. Eller vad det nu ar de brukar saga.

3 dagar senare

Efter allt mitt resande det senaste halvåret trodde jag att visste vad det innebar att komma till en ny plats. Men tydligen behövde jag de klassiska tre dagarna för att komma in, komma i kapp och komma i fas för att känna mig bekväm i den här stan igen.
Sen jag lämnade Palestina så har allt gått i ett. Det var inte bara kulturchocken att komma hem, jul, nyår och födelsedagar utan även catching up med vänner, träffa nya bebisar och förhållanden att etablera. För att sen, på en pisskvart, riva upp allt, packa mina väskor å dra iväg igen. Så det kanske inte är så konstigt att jag varit trött och i går nådde jag rock bottom å ville bara gråta. Men som i ett trollslag eller med stöd från nära och kära så vände det. Vill här även passa på att tacka Carro för din kommentr här på bloggen. Mke fin.

Så med ny energi i kroppen åkte jag och tittade på en lgh som jag och Helena förhoppningsvis ska/kan flytta in i nästa månad. Den är jätte stor, mke fin och belägrad i ett område som jag inte bott i tidigare.
Jag gick till min vän Rana som driver en språkskola här i Beirut www.saifiarabic.com och skrev in mig på en 5 veckors kurs i arabiska. Trots min termin vid Birzeit University i Ramallah så kommer jag starta med A-kursen. Dels för att repetera men även för att fylla i de luckor som jag har. Kind of sad men nu kommer jag ju i alla fall förstå på riktigt och ha grunden för att kunna fortsätta till nästa nivå.
Och sen så har jag även styrt upp två möten nästa vecka så innan månaden är slut ska jag banne mig ha ett internship att gå till om dagarna. Khallas med detta dagliga Internetsurfande och kaffedrickande.

Back in Beirut

Enligt mitt pass så var det tydligen sjunde gången jag ankom till Beirut, Libanon och det var sjukt skönt att inte behandlas som en terrorrist vid gränskontrollen. "Welcome back and enjoy your stay!"
Nu kanske du undrar vad jag gör här och för att vara riktigt ärlig så undrar jag det oxå.
Hälsar på Helena är en anledning. Ducka slask och enstaka plusgrader är en annan. Men främst skulle jag nog säga att jag är här för att påbörja det jag startade för typ ett år sen. Göra mig en karriär i Mellanöstern.

Det hela började ju med ett jobb jag söket i Afghanistan men som jag inte fick pga. bristande utlandserfarenhet. Min besöksresa till Kabul känns som jag gjorde för en evighet sen. Sen dess har jag inte bara spelat in barnprogram för UR i Mellanöstern, jag har även studerat arabiska i Palestina. En erfarenhet som jag nu två månader senare insätt var mer påfrestande än jag kanske trott. Också en anledning till att jag inte åkte tillbaks dit utan valde det trevligare och mer välkomnande Libanon. Något som dock grämer mig då det slog mig att det är precis vad Israel vill. Göra mitt inträde i deras land och min vistelse där så otrevligt som möjligt så jag inte vill åka tillbaks. Antar att de vann... For now.

Så nu sitter jag på ett fik i Beirut och tittar på regnet utanför fönstret och lyssnar på de åtta kvinnorna som äter en två timmars lunch vid borde bredvid mitt. Alla i perfekta sminkningar och oklanderliga hår, trotts vädret. Min ständiga undran är hur de gör för att ALLTID se så snygga ut. Oavsätt ösregn eller 35 graders värme. Amazing.

Cairo, oh Cairo

Jag är i Kairo.

Det betyder fyra saker:
1. Jag är för första gången i Afrika...
2. Jag kan checka av ytterligare ett land på min Mellan Östern lista.
3. Jag är i en riktigt, riktigt stor storstad för första gången sen jag var i NY (1998).
4. Jag har uppnått en barndomsdröm.

Det coola med att resa runt i den här regionen är att jag, som typ kristen, har besökt platser som jag hört historier om enda sedan jag var barn. Allt från stallet dit de tre vise männen färdades, till stan där Jesus växte upp och vattnet som han med staven delade på och nu är jag där, där Moses åkte vasskorg.
Rena rama pilgrimsresan.
Och som vatten på huvudet har jag nu även besökt pyramiderna i Giza, strax utan för Kairo.

Jag har velat åka hit enda sen jag såg en bild på min farfar när han stod glad och lycklig under Sfinxens avskalade huvud.
För inte allt för länge sen trodde jag av någon anledning att jag aldrig skulle komma hit.
Att jag inte längre ville åka hit.
Men i dag har jag varit där.
Jag har sätt några av de absolut äldsta stenarna i världen.
Jag fick inte samma hisnande wow känsla som kände när jag klev in bland Balbaaks Romarruiner i Libanon men det där geometriska gravarna är fan coola.
Overkliga liksom.
Framförallt i Kairos morgon fogg.
Där stod de och var om inte mer magiska än vad de redan är.

Jag åkte dit med Omar och hans kusin som bor här i Kairo. Något som visade sig vara en strålande ide med tanke på allt hussel och all barging som är konstant i den här stan.
Efter mke om och men red vi in bland sanddynerna på diverse fyrbenta djur.

Japp, vi är såna turister.

Nu ska jag sätta på mig mina nya röda högklackade skor i zebra mönster och gå på opera.