torsdag 12 februari 2009

3 dagar senare

Efter allt mitt resande det senaste halvåret trodde jag att visste vad det innebar att komma till en ny plats. Men tydligen behövde jag de klassiska tre dagarna för att komma in, komma i kapp och komma i fas för att känna mig bekväm i den här stan igen.
Sen jag lämnade Palestina så har allt gått i ett. Det var inte bara kulturchocken att komma hem, jul, nyår och födelsedagar utan även catching up med vänner, träffa nya bebisar och förhållanden att etablera. För att sen, på en pisskvart, riva upp allt, packa mina väskor å dra iväg igen. Så det kanske inte är så konstigt att jag varit trött och i går nådde jag rock bottom å ville bara gråta. Men som i ett trollslag eller med stöd från nära och kära så vände det. Vill här även passa på att tacka Carro för din kommentr här på bloggen. Mke fin.

Så med ny energi i kroppen åkte jag och tittade på en lgh som jag och Helena förhoppningsvis ska/kan flytta in i nästa månad. Den är jätte stor, mke fin och belägrad i ett område som jag inte bott i tidigare.
Jag gick till min vän Rana som driver en språkskola här i Beirut www.saifiarabic.com och skrev in mig på en 5 veckors kurs i arabiska. Trots min termin vid Birzeit University i Ramallah så kommer jag starta med A-kursen. Dels för att repetera men även för att fylla i de luckor som jag har. Kind of sad men nu kommer jag ju i alla fall förstå på riktigt och ha grunden för att kunna fortsätta till nästa nivå.
Och sen så har jag även styrt upp två möten nästa vecka så innan månaden är slut ska jag banne mig ha ett internship att gå till om dagarna. Khallas med detta dagliga Internetsurfande och kaffedrickande.

1 kommentar:

Christoffer sa...

Lyckliga till på mötena!

Sitter och gör ekonomiläxa och är mäkta uttråkad, men samtidigt stressad. Ingen trevlig kombination, men så är jag bakis också.