Yalla Bye Palestine. Hello Cairo!

För ett par dagar sen bytte jag ockupation, The Aparthed Wall och politik mot öppet hav, sandstrand och vindsurfare.
Ett byte som de första dagarna var jätte konstigt. Först var jag mest lycklig över att jag obemärkt tagit mig ut ur Israel. Man vet liksom aldrig med Israelerna, hur de ska behandla sina utresande turister sig vid gränsen. Men inga frågor frågades, inga väskor genomsöktes och inga datorer konfiskerades. Kan ha att göra med att vi åkte ut via Eilat till Taba i Egypten. Antar att de inte har samma hårda restriktioner att förnedra deras besökare som vid t.ex. Ben Gurion (flygplatsen i Tel Aviv). Sen tog det ett tag innan jag slutade undra vart alla blå/vita flaggor tagit vägen och tills jag släppte på garden som jag uppenbarligen omedvetet hållit upp när jag befunnit mig utanför Palestinas skyddande väggar.

Vad jag och Lovisa dock hade missat vid gränsen var att fixa visum till Egypten innan vi lämnade Israel. Men fördelen med länder där allt är lite som det är, kunde vi köpa oss varsitt visum vid gränsen för den nätta summan av 50 USD. 35 USD för mke men det man inte har i huvudet får CSN betala som vi brukar säga. Efter två timmar i en taxi som höll på att köra av vägen ett par gånger kom vi fram till den lilla beduin byn Dahab vid Röda Havets västra strand. I fyra dagar hängde vi på stranden, doppade oss i det lite för kalla vattnet, drack rom och jag hann även med en dag av en inte helt glad mage.

Vårt rum på Dolphine Camp


Bakom den första lucka in adventskalendern.


Vattnet var svalt och stranden mjuk men
hatten var så rolig när allt kom omkring.


Vi hittade även Omar som vi pluggade med i Ramallah.


Lovisa och Omar en dag då vi snikade på en resort vid Laguna.

I går tog vi bussen 9 h över Sinai halvön till Kairo.
I dag har jag shoppat å i morgon ska jag kolla in de där as gamla stenar som jag alltid velat se. Det ska bli roligt.