Cairo, oh Cairo

Jag är i Kairo.

Det betyder fyra saker:
1. Jag är för första gången i Afrika...
2. Jag kan checka av ytterligare ett land på min Mellan Östern lista.
3. Jag är i en riktigt, riktigt stor storstad för första gången sen jag var i NY (1998).
4. Jag har uppnått en barndomsdröm.

Det coola med att resa runt i den här regionen är att jag, som typ kristen, har besökt platser som jag hört historier om enda sedan jag var barn. Allt från stallet dit de tre vise männen färdades, till stan där Jesus växte upp och vattnet som han med staven delade på och nu är jag där, där Moses åkte vasskorg.
Rena rama pilgrimsresan.
Och som vatten på huvudet har jag nu även besökt pyramiderna i Giza, strax utan för Kairo.

Jag har velat åka hit enda sen jag såg en bild på min farfar när han stod glad och lycklig under Sfinxens avskalade huvud.
För inte allt för länge sen trodde jag av någon anledning att jag aldrig skulle komma hit.
Att jag inte längre ville åka hit.
Men i dag har jag varit där.
Jag har sätt några av de absolut äldsta stenarna i världen.
Jag fick inte samma hisnande wow känsla som kände när jag klev in bland Balbaaks Romarruiner i Libanon men det där geometriska gravarna är fan coola.
Overkliga liksom.
Framförallt i Kairos morgon fogg.
Där stod de och var om inte mer magiska än vad de redan är.

Jag åkte dit med Omar och hans kusin som bor här i Kairo. Något som visade sig vara en strålande ide med tanke på allt hussel och all barging som är konstant i den här stan.
Efter mke om och men red vi in bland sanddynerna på diverse fyrbenta djur.

Japp, vi är såna turister.

Nu ska jag sätta på mig mina nya röda högklackade skor i zebra mönster och gå på opera.