Sten, sax, k-pist

I går följde jag med Hana och en Röda Halvmånen organisation till byn Nil'lin. Vi åkte dit för att hjälpta till med att skörda de oliver som växer på tok för nära muren. Eller rättare sagt där Israelerna just nu håller på att bygg på sin 700 km långa mur. Med internationell närvaro gå det inte bara fortare att skörda oliverna utan vi visar även militären att omvärlden (eller valda delar i alla fall) ser vad som pågår samt för att skydda bönderna vi en ev. attack.

Till vänster, bygget av muren. Till höger, Israeliska bosättningar
vars invånare ska skyddas från ja, flickan i mitten.

I strålande sol och till sjungande bönder stod vi
och plockade svarta oliver för glatta livet.

Jag stod och små snackade lite med en man, som hade sett mig springa runt med min kamera, när han plötsligt uppmanade mig att gå och hämta den igen. På väg till min väska hörde jag ljudet från de första tårgaspatronerna och sen såg jag röken. Trodde dock inte att den skulle påverka mig för att den var en bit bort tills det börjar toksvida i ögonen och i ansiktet och tårarna börjar rinna. Allt jag kunde tänka på var att samla ihop mina grejer, få upp kameran och komma bort från gasen.

Teargas incoming

Tårar rinner, skinnet svider och det blir bara värre om du gnuggar

Varför de började skjuta tårgas är oklart men uppenbarligen ville de inte att vi skulle vara där. En man jag pratade med trodde att det fanns en spion bland Palestinierna som vid ett visst klockslag hade kastade en sten för att då kunna ge militären en anledning att börja skjuta tårgas.

Förhandlaren försöker prata med militären

Children of Palestine

För varje fredag efter fredagsbönen hålls demonstrationer i Nil'lin mot bygget av muren. Byinvånare, aktivister, studenter, internationella observers och liknande försöker ta sig till byggarbetsplatsen för att demonstrera. Men eftersom militären denna dag redan hade fåt en anledning att ta sig upp i olivlunden stoppades demostranterna långt ifrån bygget.

Även om militärerna inte var en speciellt hotfulla så har jag aldrig varit med om en liknande adrenalinpumpande situation. Det var mke folk, många var rädda och det fanns män (en tjej) med vapen som motade oss bort från träden och upp på vägen mot byn. Jag hängde på de andra fotograferna och försökte ta så mke bilder som möjligt. Så här i efterhand tror jag dock att jag inte hade behövt vara så rädd för att ta mer kort på militären men just då var jag osäker på hur långt jag kunde gå eftersom jag inte visste vad de skulle kunna göra. Att flasha ett presskortet funkar ibland men även journalister har blivit dödade här.

Fredagsbön bland olivträden för god skörd och vad jag antar
en akt i sig mot bygget av muren.
Dessa män deltog inte i demostrationen.

Efter fredagsbön i olivlunden kastade den första maskerade pojken sin sten. I frustration, uppgivenhet och ilska tar de vad de har kvar (av sitt land) och använder som vapen. Sen började det regna tårgas och tydligen gummi kulor.

Sten, sax, k-pist

Som skydd mot tårgasen och eftersom det enlig Israeliska lag är olagligt att kasta sten maskerar pojkarna sina ansikten. Allt som oftast leder en arrest till fängelse om de kan bevisa att du har kastat sten. I dagsläget sitter mer än 330 pojkar mellan 13 år och 17 år i israeliska fängelser. Var precis på en förläsning om palestinska fångar i Israel men det är en helt annan blogg.

Jag kan inte säga att jag i pressade och stressade situationer har dunder koll och inte alltid fattar de bästa besluten men i går visste jag exakt var jag hade de andra och vad som var på g. Jag var skarp och alert och had my shit toghether. Händerna darrade men jag såg och dokumenterade. Men efter som det var min första bevakning av en demostration av den här typen tog jag det försiktigt och med mammas "Var försiktig Jessica och gör inget dumdristigt" i huvudet stannade jag inte vara kvar i lunden utan gick/spran/duckade tillbaks med de andra till gatan i byn. Men jag önskade dock att jag var lika cool som AFP fotografen som försvann mot fronten med sin hjälm som det stod TV på och sin gasmask.

Tricket är att hålla koll på vart patronen kommer att landa
och sen se åt vilket håll gasen blåser.

Någonstans trodde jag väl att tårgasen skulle upphöra när de flesta av oss lämnat lunden men militären fortsatte att flytta fram sina positioner och skjuta tårgas som nu landade mellan husen. Och oftast slutar de tydligen inte där. Under kvällen fick säkert många familjer brutala besök av beväpnad militär som var på jakt efter stenkaster.


Som allt annat i det här landet är det lika läskigt som spännande och intressant. Det här är Palestina min vänner. Det är det här den vardag som dessa människor lever i och den miljö som deras barn växer upp i. Plötsligt förstår jag varför 4-åringarna på min lekskola får varje L-formad sak till att bli en pistol.
Och ja, nu vill jag bli krigsfotograf.