Det är lite mke nu

I skolan är vi nu inne i fas två; grammatik, meningsuppbyggnader, prepositioner osv. Något som aldrig har varit min starka sida. (Vilket kanske kan förklara mke i den här bloggen även om jag vill passa på att kasta ut ett stort tack till spell check). Brukar dock oftast skylla på att jag är dyslektiker fast det mest handlar om att jag är slarvig å vill att allt ska gå så snabbt som möjligt.

Nu sitter jag på lektionerna å känner mig direkt korkad. Här om dagen var jag så sjukt trött å hängde inte alls med vad min (f.ö. oerhört ostrukturerade och opedagogiska) lärare pratade om. Jag blev Jessica 7 år å ville bara gråta för att jag inte fattade eller orkade förstå.
I slutet av november kommer jag förhoppningsvis sitta här å fnittra åt min självömkan men just nu önskar jag att jag var Trinity i Matrix och då skulle jag ladda ner kursen "How to speak arabic" för att sen kunna bubbla på utan några som helst konstigheter. But what’s the fun in that, huh?

Jag försöker påminna mig själv om att jag faktiskt lärde mig alla bokstäver i det arabiska alfabetet samt att läsa och skriva på två veckor. Det går inte fort å jag vet inte alltid, eller oftast inte vad det är jag läser men jag kan ljuda ut bokstäverna till ord.
Känns lite jobbigt nu bara. Är liksom lite mke att ta in och de ter sig på lite olika sätt. Här om natten drömde jag te.x. på arabiska. Förstod inte vad de sa men ord och bokstäver flöt omkring om vart annat. Ibland säger jag ord på svenska när jag pratar engelska men är så trött i huvudet att jag total ignorerar mina kamraters oförståelse och fortsätter som om inget har hänt. Och ibland får hjärnan spel å drar till med meningar på tyska när den inte hittar dem på arabiska. Som om jag faktiskt sagt en fullständig mening på tyska sen jag slutade högstadiet.

Men det är inte bara i skolan utan även allt omkring som tar tid och energi. Informationsflödet är konstant på ett helt annat sätt här. Den politiska situationen och vad den gör med samhället och människorna är ständigt närvarande och oundviklig. Och om den påverkar mig så hårt efter bara en månad tänk då på vad den gör med människor som växer upp och bor här...

När jag inte är i skolan, pluggar eller jobbar på förskolan passar jag på att åka till andra städer och byar för att se och uppleva så mke som möjligt och då är det verkligen mke att ta in. Det är på landsbygden som de riktiga problemen och följderna av muren och ockupationen synns.

Bygget av muren runt byn Ni'llin. I förgrunden byns
olivodlingar, i mitten The Appartheid Wall och bakom den
bosättningarna vars invånare muren "ska skydda" på
bekostnad av böndernas mark och levebröd.

I lördags efter skolan åkte jag till Bodrous och hälsade på min vän Hassan och hans familj. Den familj som jag och Helena bodde med en vecka i somras när vi spelade in avsnitt till barn-pgm serien för UR. De är så snälla och vänliga och det kändes som att komma hem. Även om jag bara hängde med Hassan, kollade på tv, gosade med Wassan och Hassans nyfödde son Mohammad och åt kopiösa mängder mat så angränsare Bodrous till Ni'llin.

Sen får ju inte glömma att jag är inne på mitt 31 år. Okej att jag aldrig varit speciellt duktig i skolan men det är löjligt hur fort de som är 10 år yngre än jag plockar upp ord å grammatik. Men sen är de rätt smarta oxå. Kom igen, de är rund 20 och är här...
Men för första gången i mitt liv pluggar jag för min egen skull. Om jag inte kan prata någorlunda okej arabiska i november är allt förgäves. Eller inte allt men det är inte som att jag går en teorikurs på Stockholms där jag kan löka mig igenom lektionerna genom att rita gubbar jag tycker mig se på svarta tavlan. Det här är ju på riktigt. Jag vill kunna skriva i min CV att jag faktiskt har grundkunskaper i arabiska. Och sen finansierar jag den här terminen med helt egna pengar, vilket jag brukar tänka på när allt suger. Inge CSN här inte. Dock mest för att jag inte beviljades något lån eftersom UD inte rekommenderar svenskar att åka hit å då kan de inte heller ge finansiellt stöd till studenter här...

Nu ska jag bara måla tånaglarna innan jag trycker in ett par glosor till genom de två trötta men glada gråblå.

yalla bye