Men det var inte det jag skulle skriva om. Hoppet är det sista man överger, skrev mamma å berättade att CSN skickat ett brev på posten för att berätta att de ångrat sig å visst vill visa sitt stöd.
Tjohoo kände jag lite oväntat även om jag hade bestämt mig för att hålla dem utanför. Skulle ju göra det här på egen hand. Men lite hederligt svenskt bidrag sitter ju aldrig fel. Det är lite dyrare att bo och leva här än vad jag hade räknat med å sen skulle jag gärna vilja åka till Kairo innan jag tar mig norrut...
Btw så tror jag att det släppte i dag. Arabiska alltså. Det gick sjukt bra på lektionen å jag satt där, rak i ryggen och högt ljudade ut det jag läste plus att jag faktiskt kunnde massor av ord. Det kommer nu, jag känner det. Och på lördag ska jag träffa Randa, min communication partner. Vi ska ses ett par gånger i veckan och sen kommer det här språket sitta som en smäll i bakhuvudet. Å sen skickar jag räkningen till Länsförsäkringar å skyller på Israel...
auf wiedersehen
ps. gick loss med min kamera på barnen jag jobbar med här om dan.





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar