Efter att ha hängt bland åskådarna ett tag tyckte vi att det var dags att beblanda oss med de andra pressfotograferna så med våra kameror på magen, lite charm och smidighet anslöt vi oss till dem vid sidlinjen.


Dagen till ära var inte bara Palestinas Prime Minister där utan även FIFA's, samt några andra män i dyra kostymer som jag borde veta namnet på.
Eftersom det var den första matchen på Palestinsk mark ever hade personalen på arenen inte så stor erfarnehet att hantera giriga journalister vilket resulterade i att jag och Lovisa kunde springa runt och plåta tillsammans med alla andra, riktiga pressfotograferna. För ja, jag kände mig lite som en praoelev med mitt 18-55 objektiv. Men det var sjukt roligt å kan inte sluta tänka på hur jag nu någonsin kunna sätta mig bakom ett skrivbord igen...
Matchen slutade 1-1.






1 kommentar:
forza!
När kommer du hemma hjärtat? eller kommer jag och hämtar dig du vet hur orolig jag är. verkar iof gansk lugnt om man läser bloggen. men den kanske är mamma anpassad...
puss puss saknar dig.
Skicka en kommentar